Lebers hereditära optikusneuropati (LHON)

Lebers hereditära optikusneuropati (LHON) är en ovanlig, ärftlig mitokondriell sjukdom^1,2. I Norden beräknas 1 av 50000 individer ha sjukdomen, och 1 av 9000 är anlagsbärare³. I de flesta fall är LHON orsakat av en mutation i mitokondriens eget DNA, vilket leder till minskad energiproduktion i cellerna och ökad oxidativ stress⁴. Det finns olika mutationer i mitokondriens DNA som kan orsaka LHON och tre av dem är de vanligaste: 11778G>A, 3460G>A och 14484T>C. Ärftligheten hos personer som har en av dessa mutationer är mitokondriell, vilket innebär att endast kvinnor kan föra sjukdomsanlaget vidare till nästa generation. En mutation i nukleärt DNA som påverkar funktionen i komplex I i den mitokondriella andningskedjan och orsakar LHON har nyligen beskrivits, med autosomal recessiv ärflighet⁵.

Video Interview LHON – Dr. Marcos Ramella-Galmuzzi:

LHON patienter drabbas av selektiva skador och försämrad funktion i gangliecellerna i näthinnan, vilket leder till allvarlig synnedsättning i det centrala synfältet. Vanligtvis drabbas först ett öga och efter några veckor till månader även det andra ögat. Hos ungefär en fjärdedel av patienterna drabbas båda ögonen samtidigt¹. Synnedsättningen vid LHON sker vanligtvis utan smärta². Behandling med steroider har inte effekt hos dessa patienter⁶. Symtomdebut sker ofta mellan 15 och 35 års ålder, men kan inträffa i alla åldrar⁷. Diagnosen baseras på kliniska fynd samt familjehistorik och bekräftas via gentest². Om gentest för de tre vanligaste mutationerna utfaller normalt kan en djupanalys av mitokondriellt DNA och helgenomsekvensering göras.

Leva med LHON:

Vid ögonbottenundersökning är den typiska bilden vid insjuknandet papillsvullnad (pseudoödem), slingriga retinala kärl, circumpapillär telangiektatisk mikroangiopati och hyperemi^1,2,4. Fluoresceinangiografi visar inga tecken på läckage⁴. Senare i förloppet utvecklas optikusatrofi. Ögonbotten kan se normal ut hos 20–40 % av patienterna i det aktiva stadiet av sjukdomen, vilket kan fördröja diagnosen^4,6.

Optisk koherenstomografi (OCT) vid LHON visar ett typiskt mönster: svullnad av det retinala nervfiberlagret i akut skede, först i temporala kvadranten, följd av progressiv förtunning under de första 12 månaderna efter symtomdebut. Gangliecellslagret (GCL) går däremot direkt till förtunning, först i den nasala sektorn⁸.

Pupillreaktionen är relativt intakt hos LHON-patienter oberoende av svårighetsgraden av optikusatrofi⁴. Färgsinnesdefekt är vanligt^2,4. Visual evoked potentials (VEP) och elektroretinogram (ERG) är ofta avvikande hos LHON-patienter⁴ Spontan förbättring kan förekomma men mer än 90 procent av patienterna utvecklar svår synnedsättning inom ett år efter symtomdebut^4,7,9.

Genetisk vägledning är en viktig del av sjukdomhanteringen^2,4. LHON har ofullständig penetrans, vilket innebär att inte alla anlagsbärare utvecklar symtom. Risken att utveckla symtom är ca. 50% hos män och 10% hos kvinnor^1,4. Risken att utveckla symtom samt sjukdomsförloppet påverkas av bland annat genetiska, hormonella, livsstils- och omgivningsfaktorer^10,11,12. Epidemiologiska studier har visat att rökning och alkohol i stora mängder kan öka risken hos anslagsbärare för att utveckla LHON-symtom¹⁰. Hos cirka 40 procent av dem som insjuknar finns inte kända fall på moderssidan av släkten⁴.

Ögonundersökningar Dr. Niklas Karlsson

551-2023-MARK

Det finns för närvarande inget botemedel mot sjukdomen. LHON är den första mitokondriella sjukdomen som har en godkänd behandling (idebenone–Raxone)². Tidig diagnos och insättande av behandling är viktigt för att maximera behandlingsresultatet². Övriga åtgärder mot sjukdomen inkluderar visuella hjälpmedel och yrkesinriktad rehabilitering.