INTERVJU
Fysisk inaktivitet är ett av våra stora folkhälsoproblem, därför har främjandet av hälsosam livsstil blivit en fråga även för hälso- och sjukvården. Motiverande samtal har betydelse, men kräver kompetens och struktur.
Nytt år, nya vanor?
Många är vi som tar avstamp i det nya året för att komma igång med nya, hälsosammare vanor, gå ner i vikt, sluta röka eller vara mer fysiskt aktiva. Att hålla fast vid sina nyårslöften är det dock inte lika många som klarar. Snabba dieter och tillfälliga utmaningar kan var lockande att starta med, men de är svåra att hålla fast vid på sikt. Vid utebliven effekt är det lätt att falla tillbaka i gamla vanor.
De som rör sig allra minst har mest att vinna även på små förändringar. Det är t ex visat att fysisk inaktivitet vid KOL är kopplat till högre exacerbationsrisk och mortalitet. (1)
Intervju med Victoria Blom, professor i psykologi vid Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH), Stockholm.
Victoria är professor i psykologi med inriktning arbetspsykologi, lektor i ledarskap på GIH och legitimerad psykolog inom KBT. Hennes forskning omfattar bland annat psykisk ohälsa relaterat till arbete, psykosocial arbetsmiljö, fysisk aktivitet och psykisk hälsa samt beteendeförändringar av fysisk aktivitet med hjälp av kognitiv beteendeterapi och MI (motivational interviewing).
Motiverande samtal har betydelse för att främja fysisk ativitet hos patienter med kroniska sjukdomar, menar Victoria Blom.
Prioriering – livsstilsinterventioner eller annan vård?
Frågan om livsstilsinterventioner inom ramen för ordinarie vård är omdebatterad. Utifrån vårdens begränsade resurser, är livsstilsinterventioner tillräckligt effektiva för att lägga tid på? – Det är viktigt att insatserna är strukturerade och individanpassade, och att de som håller i samtalen har rätt kompetens. Bara tips och råd räcker sällan, det krävs uppföljning och genomtänkta metoder, menar Professor Victoria Blom vid GIH.
Är det möjligt att motivera de omotiverade att förändra sitt beteende?
Nyckeln till att kunna hjälpa sina patieter att hitta motivationen ligger i ett lyhört och motiverande samtal, långt från enkla råd och pekpinnar, menar Victoria. Det är lätt hänt att man ställer slutna frågor, som ”Tränar du?”, vilket ger korta svar och stängda samtal. Ställ öppna frågor istället, som ”Hur ser det ut för dig med fysisk aktivitet?” Det ger utrymme för patienten att berätta om sina erfarenheter och tankar, vilket är mer motiverande än en utfrågning. Patienten är själv expert på sitt liv och sina hinder, betonar hon, vi måste släppa expertrollen och istället möta patienten där denne befinner sig. Att utforska tillsammans är mer hjälpsamt än att komma med lösningar.
Motiverande samtal – mer än goda råd
I ett motiverande samtal gäller det att hitta en allians, med utgångspunkt i patientens egen motivation.
– Det handlar om att väcka patientens egna intressen och inre motivation, inte om att ge tips och råd direkt, säger hon. Först när patienten känner sig trygg kan samtalsledaren, med respekt och bekräftelse av personen, fråga om det är okej att komma med förslag eller visa på möjligheter till stöd, exempelvis från fysioterapeut eller patientorganisation.
Förändring tar tid
Förändringsprocessen måste få ta sin tid, säger Victoria: Det gäller att känna av var patienten är på sin resa. Om någon inte är redo måste vi visa förståelse för det, snarare än att pressa på med lösningar. Ibland krävs flera samtal innan nästa steg kan tas.
Små steg ger hållbar förändring
Ett vanligt misstag är att försöka ta för stora steg på samma gång. – Ofta misslyckas långsiktiga förändringar för att målen känns övermäktiga. Det är bättre att börja med små, hanterbara delmål, som att ta en kort promenad och successivt förlänga . För patienter med KOL eller utmattning kan det handla om att sätta ribban extremt lågt, som att gå runt huset eller i köket. Faller patienten in i gamla vanor igen är det viktigt att påminna om att processen inte är förstörd. – Det är normalt med bakslag, men det viktiga är att fortsätta framåt, att inte ge upp, förklarar hon.
Förändringresan utgår från patientens startpunkt
Med inspiration från KBT (kognitiv beteendeterapi) lyfter Viktoria Blom fram vikten av att gräva djupare i varför fysisk aktivitet är viktig för individen, och att identifiera känslomässiga mål. Den inre motivationen är avgörande. Samtidigt måste vi våga prata om hinder, till exempel rädsla för obehag eller sjukdomsförsämring. Acceptans är viktigt, obehagliga känslor får finnas och behöver inte hindra processen.
Kompetens om beteendeförändringar behövs
Brist på tid och struktur i vården är ett stort hinder, enligt Victoria. Hon föreslår att läkaren tar ett kort inledande samtal för att sedan slussa patienten vidare till hälsocoacher eller andra med särskild kompetens. För att effektivt kunna stötta patienterna behövs bättre organisation och tillgång till personal utbildade inom motiverande samtal och beteendeförändring.
Behovet av utbildning i motiverande samtal och KBT växer, menar Victoria Blom. Hon berättar att flera nya utbildningar och kandidatprogram nu startar, inriktade mot just beteendeförändring, för att ge vården bättre verktyg att stötta patienter på riktigt.
– Om vi vill se verklig förändring måste vi satsa på både kompetens och struktur. Det är först då vi kan hjälpa människor till hållbara, hälsosamma vanor, avslutar Victoria Blom.
Emil Bojsen-Møller
Medical Advisor, Chiesi Nordic
Referens
- Watz, Henrik et al. “An official European Respiratory Society statement on physical activity in COPD.” The European respiratory journal vol. 44,6 (2014): 1521-37. doi:10.1183/09031936.00046814
