Lipodystrofi

Normala fettdepåer hjälper till att upprätthålla balanserad ämnesomsättning i kroppen. Fettvävnad är den primära platsen för lagring av överskott av kalorier och buffra flöden av cirkulerande lipider (fetter). Fettvävnad syntetiserar och utsöndrar också hormoner, för att reglera kritiska processer som energiintag och insulinkänslighet.

Hos patienter med lipodystrofi kan fettvävnaden inte utföra sina kritiska funktioner på ett normalt sätt. Kroppen saknar då sin förmåga att fånga upp och lagra fettsyror samt att ”lipider svämmar över” till andra organ, vilket resulterar i organskador. Lipodystrofi bidrar också till svår hungerkänsla, minskad energiförbrukning och insulinresistens. I regel är svårighetsgraden av lipodystrofi proportionell mot graden av fettförlust.²

Lipodystrofi indelas i två huvudformer, baserat på omfattningen av fettvävnadsförlust i kroppen (generaliserad eller partiell). Generaliserad lipodystrofi (GL) kännetecknas av total avsaknad eller ökad förlust av fettvävnad i hela kroppen, medan vid partiell lipodystrofi (PL) är fettvävnadsförlusten mer begränsad, vilket vanligen påverkar armar och ben eller överkropp. Lipodystrofi innefattar både ärftliga och förvärvade former.¹

De ärftliga varianterna diagnosticeras ofta under det första levnadsåret i form av fett-förlust med nästan total avsaknad av fettdepåer. Svårbehandlad diabetes uppstår och höga triglycerider utvecklas snabbt med risk för akut pankreatit. De förvärvade varianterna debuterar senare (i nedre tonåren) och börjar ofta med gradvis fettförlust, till exempel i ansiktet. De metabola komplikationerna är liknande dem vid de ärftliga varianterna. Både ärftlig och förvärvad lipodystrofi innefattar både generaliserad och partiell variant.

Uppskattad prevalens är 1,3 fall per miljon för generalised lipodystrofi och 4,7 fall per miljon för partiell lipodystrofi förutom fall associerade med HIV, som är vanligare och hanteras separat.¹

På grund av dess sällsynthet och heterogenitet kan lipodystrofi ofta vara svårt att diagnostisera eller feldiagnostiserat. Kliniska egenskaper som öka misstanken om lipodystrofi:^1,9,12

• Förlust eller frånvaro av subkutant kroppsfett på ett generaliserat eller partiellt sätt
• Familjehistoria med liknande fysiskt utseende och/eller historia av fettförlust
• Framträdande muskler och flebomegali (stora vener) i extremiteterna
• Oproportionerlig hyperfagi (kan inte sluta äta, vaknar för att äta)
• Primär/sekundär amenorré hos kvinnliga patienter

Diagnosen baseras på klinisk bild: abnorm fettfördelning (fysisk undersökning är avgörande, magnetkameraundersökning eller s.k. DXA -dual energy X-ray absorptiometry är ett viktigt stöd för diagnosen), diabetes, hyperlipidemi och ofta sänkt leptinnivå (cut-off nivå för diagnos saknas). Avsaknad eller partiell brist på subkutant fett är den mest utmärkande manifestationen. Lipodystrofi kan misstänkas vid metabolt syndrom hos personer utan högt BMI eller ökad fettvävnad.¹³

Det finns inget botemedel mot lipodystrofi och ingen behandling som kan återskapa fettvävnad. Behandlingen innefattar både radikala livsstilsförändringar (fettsnål diet, fysisk aktivitet) och behandling av de metabola komplikationerna. ^12,13

Referenser:

1. Akinci B, Oral EA, Neidert A, et al. Comorbidities and Survival in Patients With Lipodystrophy: An International Chart Review Study. J Clin Endocrinol Metab. 2019;104(11):5120-5135.
2. Fourman LT, Grinspoon SK. Approach to the Patient with Lipodystrophy. J Clin Endocrinol Metab. 2022 May 17;107(6):1714-1726.
3. Mantzoros CS, Magkos F, Brinkoetter M, et al. Leptin in human physiology and pathophysiology. Am J Physiol Endocrinol Metab. 2011;301(4):E567-E584.
4. Matarese G. Leptin and the immune system: how nutritional status influences the immune response. Eur Cytokine Netw. 2000;11(1):7-14.
5. Friedman JM. Leptin and the endocrine control of energy balance. Nat Metab. 2019;1(8):754-764.
6. Friedman JM, Halaas JL. Leptin and the regulation of body weight in mammals. Nature. 1998;395(6704):763-770.
7. Nolis T. Exploring the pathophysiology behind the more common genetic and acquired lipodystrophies. J Hum Genet. 2014;59(1):16-23.
8. Gupta N, Asi N, Farah W, et al. Clinical Features and Management of Non-HIV-Related Lipodystrophy in Children: A Systematic Review. J Clin Endocrinol Metab. 2017;102(2):363-374.
9. Handelsman Y, Oral EA, Bloomgarden ZT, et al. The clinical approach to the detection of lipodystrophy – an AACE consensus statement. Endocr Pract. 2013;19(1):107-116.
10. Garg A. Clinical review#: Lipodystrophies: genetic and acquired body fat disorders. J Clin Endocrinol Metab. 2011;96(11):3313-3325.
11. Misra A, Garg A. Clinical features and metabolic derangements in acquired generalized lipodystrophy: case reports and review of the literature. Medicine (Baltimore). 2003;82(2):129-146.
12. Brown RJ, Araujo-Vilar D, Cheung PT, et al. The Diagnosis and Management of Lipodystrophy Syndromes: A Multi-Society Practice Guideline. J Clin Endocrinol Metab. 2016;101(12):4500-4511.
13. Fourman LT& al. Front. Endocrinol, 2024 15:1383318. doi:10.3389/fendo.2024.1383318